Ett litet men innehållsrikt arbetslivsmuseum som visar ett ändamålsenligt, livs levande forntidsarv som genom århundraden levt kvar i Ödenäs för fokets försörjning.
I fattiga bygder där åkermarken inte räckte till att försörja byns befolkning var det många orter som livnärde sig på olika hantverk.
I Ödenäs blev det bastabinne som nästan hela befolkningen ägnade sig åt.
Hela familjen hjälptes åt att binna (binda) kassar till försäljning.
Man kunde själv åka på marknader och sälja sin slöjd. Eller sälja till uppköpare eller kanske vanligast lämna slöjdvaror till de lokala affärerna i utbyte mot livsmedel. Byteshandel - inga kontanter.
"Träbast" är egentlig inte bast då de tas från själva veden av gran eller fur, spån så tunna att de kallas bast.
Lindbast tas av bastskiktet från lind.
I skogen måste man hitta en gran som är rakvuxen och har mycket täta årsringar.
Man sågar granen i ca 75 cm långa kubbar. Dessa klyvs i fyra delar. Kärnan klyvs bort. Sen måste träet värmas antingen i öppna spisen eller kokas. När det är varmt kan man "dra bast". Man skär tvärs över årsringarna, bara en liten bit. Sen drar man basten utefter hela längden.
bastabinne är öglebindning med träbast
eng:knotless knitting, tyska:knotteloses Stricken
eng:spruce, tyska:fichtespäne
Man börjar med att sno en tått av några bast. Formar en ring runt vilken man binder öglor/maskor löpande till en kasse eller matta. Nya bast ökas i allteftersom.
Till rep tvinnar man först basten till en lång tått som sedan snos dubbel. Tresträngt rep snos en tått till och läggs med de två andra.
klicka på bilden för fullformat
klicka på bilden för fullformat
Här finns vi:
Vill du ha kontakt?
Skicka ett mail!
Fyll i formuläret och
klicka på "skicka"